Ser du henne
där hon ligger på marken
Sparkad på

Ser du?

Ser du henne
hur hon gråter
Där hon ligger

Ser du?

Ser du hur hon
bönar och ber
att du ska sluta

Ser du hur hon ber om din
förlåtelse
Hur hon gråter
och säger
att allt var hennes fel
( men tänk efter, vad det verkligen det? )

Ser du henne
Där hon ligger
sparkad på

Du ser henne inte
där hon ligger
Sparkad på
av dig
Du ser inte
bara tänker
på alla gånger du blivit sparkad på

Du ser inte
hur hon andas
mer och mer sällan

Don't walk in front of me -
I may not follow
Don't walk behind me -
I may not lead
Just walk beside me -
and be my friend.

Här på kullen sköts en häst i fjol.
Här föll tung hans kropp och flöt rött hans blod, här ryckte hans muskler i nervfibrers dans och livet rann bort i en bloddynings lugn, som vällde över gräset.
På kullen växer denna vår gräset grönare och högre än andra vårar.

Ana vädret genom matsalens persienner. Dagens djupfrysta blocktorsk insmetad i olika sorters panering. Få smak på livet.

BTW: vet inte vad jag fick rubriken ifrån..

The days go on and on... They Don't end. All my life needed was a sense of some place to go. I don't believe that one should devote his life to morbid self-attention, I believe that one should become a person like other people.

Det är en sport att ljuga men jag längtar efter att någo ska våga möta mig på riktigt. Å andra sidan vågar jag inte låta någon komma för nära eftersom jag är alldeles rädd för att personen i fråga inte ska kunna hantera situationen.

Är sjuk ;( Missar gospelkören ;( ;(.. Men jag ska dit nästa söndag istället :) :).

Missar skolan några dagar..

Bella fyller år, GRATTIS!!!

Malin svarar inte i telefonen, var är du??!!

Vet inte vad vi ha för läxor/prov..

Med andra ord=dagen suger,..

Har runt 500 bilder på min mobil.. Vet inte ens vad den första är xD.. Borde kolla igenom dom och lägga upp här...

Har inget att göra.. Bloggar, drogar nässpray, chattar på stallet.se och habbo.se.

Inge kul..

Ska äta risgrynsgröt nu..

Over n' out (atjooo)

En förkyld uttråkad Lizette

You talkin' to me? Then who the hell else are you talkin' to? Jaså inte? Konstigt, för jag är den enda som finns här. Oh, Yeah? Kanske är vi konstiga allesammans. Liksom märkliga eller annorlunda. Eller så är vi alla ganska vanliga. Ganska genomsnittliga, ordinära och alldagliga.

Kanske skulle du inte se. Kanske skulle du inte ens bemöta mig. Kanske finns det inte heller något att bemöta för jag är hudlös, jag är som en kameleont. Jag skulle aldrig kunna skråla med i refränget till "Me and you and the thing that we could do", för jag är känslig. Jag är känslig för mina omgivningar och jag vill dig någonting.

Du får inte lov att komma för nära, för då kan du se mig och det är väldigt, väldigt farligt. Du skulle kunna försvinna. Inte bara lämna ett tomrum efter dig utan också dra iväg med en kunskap om det som finns inuti mig, sprida ut mig, förråda mig och utplåna mig.

Du ser upp mot mig nu och i densekund som du förlorar fotfästet, i det andetag du drar när du söker efter någonting i mina ögon, har jag skiftat färg. Jag är uppfostrad att anta den skepnad som du orkar eller önskar se och du har lätt för att bli kär i någon som helst liknar dig själv.

Det som omger en är oftast kallt. Oftast kallare än kroppen och avstånden mellan kropparna är så långa. Skulle du någon gång glömma bort så finns det människor som ägnar större delen av sina liv åt att påminna dig.

Raka led, raka svar. Människan har alltid hyllat enkla lösningar. Helst såna som får plats i rutmönster eller diagram. Aldrig något tveksamt. för obehagligt för dig och mig och för kostsamt för samhället att se samband som sträcker sig längre än från den enskilda individen eller familjen till deras högst privata ansvar. Ett duktigt samhälle kräver människor utan ansvarskänsla, annars blir stämningen bara så frustrerad.

Det finns aldrig en orsak. Finns aldrig en, men många. Så pass många och så pass bra att det nästan är dumt att låta bli. Men att förstå är krångligt och tar en massa tid. Tid som annars hade kunnat användas till att producera och produktion är produktivt.

Jag försöker förklara att det är något fel på mig. Säger att felet inte är sånt att det syns utanpå, men att det sitter inuti. Att det är någonting som gör att jag hela tiden faller utanför och om jag plötsligt hittar mig själv mitt uppe i allting blir jag så rädd för att bli utesluten att jag genast måste se till att jag rasar av mig själv.